Vafan.. Nu har jag blivit MAGSJUK! Det suger pung. Har fått i mig några kex och en brödbit de senaste 48 timmarna. Inge vidare..

Såhär ser en vanlig dag ut i mitt liv:
06.00 Vaknar, tar TNT Multivitamin från Green earth.
Cyklar 1,3 mil till jobbet (bara för att det är förjäkla roligt och skönt, vill inte vara utan min cykeltur).

09.00 Dricker en shake BCAA

12.00 Lunch: kyckling, ris, broccoli och fetaost. Kaffe och en frukt till efterrätt.

15.00 Fika: gröt på havregryn med 250 g keso och lite honung. Någon kaka slinker ner också om kollegorna ställer fram sånt.

17.00 cyklar hem 1,3 mil och tränar styrketräning, går ut på promenad med en kompis eller hittar på nåt annat skoj. Jag tar ingen fettförbrännare, PWO, kreatin eller annat tillskott under offseason (ja förutom proteinerna då förstås).

En shake Body Science Double Chocolate Whey

20.00 middag: oftast en stor portion kött, potatis, grönsaker och kvargsås (kvarg blandat med lite bea, grillkryddor, mango raja eller whatever smak man är sugen på). Ibland festar jag till det med hemmagjorda hamburgare, ceasar sallad eller tacos. Jag har så pass många kcal kvar att äta till kvällen så jag är inte alltid så noga med vad jag äter då.

Om jag fortfarande är sugen på något till kvällen brukar det bli kaseinpudding som jag gör med lite extra kakao och Sukrin i.

På helgerna släpper jag planen helt. Oftast äter jag för mycket då, men ibland för lite också.

Det här har fungerat bra för mig riktigt länge nu. Jag känner ingen hets kring maten, inte speciellt hungrig eller sötsugen, sover bra, kan äta fritt på helgen och jag känner att jag långsamt tightar till i kroppen. Jag väger mig inte utan går bara efter hur kläderna sitter.

Som jag skrev i inlägget innan – mission accomplished

Nu är jag ute på landet igen. Har inte skrivit på en vecka med andra ord, inte så bra. Hursomhelst så har jag ägnat mig åt det mål jag satte upp efter Luciapokalen; att hitta en bra balans. Det kan jag nog säga att jag lyckats med nu.

Jag har ingen atletisk bakgrund. Jag tröttnade bara på mig själv en dag och bestämde mig för att förändra mitt liv. Det var 2006 och då vägde jag 86 kg (min tävlingsvikt 2010-13 har legat mellan 58-61 kg).

Bilden av mig själv som stor är fortfarande stark. Jag har lätt att se mig själv så och därför är det inte svårt att fort gå upp i vikt efter en diet. Dessutom har det visats att en kropp som en gång varit stor ofta tenderar att vilja pendla tillbaka till det ”normal-läget”.

Jag måste alltså kämpa med min vikt hela tiden för att inte spåra iväg över 80 kg igen. Jag tror jag ligger på 75 någonting idag och vill gärna ner något kg under 70 helst. Men med tanke på min bakgrund och den kropp jag en gång var på väg mot så är jag ändå rätt nöjd med mig själv som jag ser ut nu.

Det svåra är egentligen inte att dieta för tävling. Det kräver såklart ett otroligt driv och fokus de samtliga 20 veckor jag kör, men den stora utmaningen för mig är att hitta den där balansen efter tävling.

Efter varje tävling jag kört så har jag spårat iväg som ett riktigt rikspucko. Jag har haft svår alzheimers-bullemi – jag har hetsätit i några veckor och glömt att spy (vilket är bra i sig iof).

Efter det så börjar man ta tag i saker och sen har det snart varit dags för tävling igen. Då är det inget fusk och noll marginaler som gäller igen, men så kan man ju inte leva hela livet!

Så vad gör man? Man jobbar på det! Och jag tror jag börjar få riktigt bra koll faktiskt. Min vikt är stabil nu, jag är frisk och stark (förutom lite krämpor här och där) och jag mår bra utan att hela tiden grubbla på mat och träning. Sådant tar upp en hel del av min tankeverksamhet men det är inte maniskt längre och det känns inte som ett tvång att äta nyttigt och träna mycket – bara roligt!

Jag har ju tyckt att bra mat och träning har varit kul hela tiden sedan -06 men under diet kan det lätt bli för mycket av allting och man glömmer till slut bort att lyfta blicken och se andra saker i livet.

Därför gör jag nu verkligen bara precis det jag känner för hela tiden. Det är ju inte så hardcore-Dana Lynn Baley-inspirerande direkt, men det är jag just nu och det är viktigt att få den här tiden att bara glassa. Förhoppningsvis kan det vara inspirerande i sig för någon där ute. Att våga vara lagom.

Sen skulle jag faktiskt verkligen vilja träna hårdare styrketräning och stå på händer och allt som varit på g men har har fortfarande problem med reumatism och trötta, arga muskler efter ridolyckan förra året bl.a. Ska jag vara ärlig och säga. Så det sätter en del käppar i hjulet.

Anyway. Detta nuläge av glassande betyder att cykla 2,6 mil 3-4 ggr/v, köra sporadiska styrkepass och äta hyffsat strikt (jag ska visa hur jag äter i kommande inlägg). Det gör att jag kan hålla mina 70+ kg utan att det känns för ansträngande och jag – vilket är huvudsaken – mår bra i kropp och själ

Såhär känner jag mig varje dag jag får cykla till jobbet, bästa starten på dagen!

Alltså – lagom träning, styrd mat och minskade krav = glad tjej. Det var veckans update. God natt folks!

Robert vann både styrka, fysik och overall nere i Spanien! Skitkul avslut på tävlingssäsongen att äntligen slå den fantastiske Christian Egner.

Själv är jag på landet för första gången i år och myser i helgen. Hit kommer jag för att bara vara under sommarhalvåret

Jag har funderat och funderat på vad sjutton som kan ha hänt med min arm!

Det började förra söndagen med svullen hand. Jag tänkte inte så mycket på det. Jag tror att det kan ha kommit från cyklingen, jag kanske vrickade till den mot styret vid något tillfälle? Men det gjorde inte speciellt ont.

På onsdagen körde jag scott-curl på en ny bänk på gymmet. Den var för hög för mig så hävstångseffekten blev för hög i ytterläget, även på max upphöjt säte. Jag tog därför inga vikter utan latjade bara med några lätta reps och busade med kompisarna. Trots det kände jag att jag sträckte till fästet uppe vid armvecket när jag lade ner stången. Armen blev röd under torsdagen. Jag hade tränat så lätt så jag kopplade det inte till träningen först.

Sen svullnade hela armen och handen upp som en korv. På akuten sa de att det inte var någon bakterieinfektion, allergi eller propp och skickade hem mig och svullnaden gick ner efter ett par dagar.

Jag har fortfarande inte full rörlighet i handleden och känslig över armen men jag ser inte ut som jag väger 90 kg på ena handen nu iaf.

Det är ju verkligen världens töntigaste lilla skada, eller vad man ska kalla det, men inte värt att gå på och träna bort det nu. Jag tar det lugnt i ära till en god vän till mig som är sängliggande med nervskador nu pga för hög träningsbelastning.. God bless

I helgen blir det premiärtur till landet i väntan på att Robert kommer hem från EM!

Ok, det här är mitt liv nu:
Cykla, jobba, cykla, svida om, gå ut med kompis eller träna, äta, sova, gör om.
Fullt upp jämt. Så ska det va!

Jag har inget speciellt träningsupplägg eller plan utan gör bara precis det jag känner för och det som kroppen vill för dagen.

Och så lite grilla nu när våren kommit! Bild från Valborg:

Lördagen startade med ett grispass backintervaller följt av plyometrisk träning. Svinkobbigt, jag har inte kört det på ett tag nu..
Sen spenderades dagen i lugnets tecken med Robert. Han vilar nu inför EM i Spanien så vi hoppade över gymmet. Istället drog vi till UnderArmour-rean vid Mariatorget (de har öppet idag också, passa på!) och sen strosade vi runt hela stan och shoppade och turistade.

7-Eleven har äntligen börjat med min favorit yoghurtglassen! Bästa vårtecknet

På kvällen såg vi En oväntad vänskap och åt kyckling, ris och nya favoriten: sås på kvarg blandat med mangoraja och mangochutney.

Jag tar det lite piano med träningen nu. Känner av lite överallt att jag inte är riktigt fit for fight. Just nu ligger jag faktiskt på akuten och bloggar i väntan på provsvar på min arm och hand som svullnat upp i veckan. Ingen aning om vad det beror på. Det började i söndags och vill inte ge med sig.

Får se vad domen blir nu snart!