Imorgon 19:e maj går New York Pro i USA. Jag vet inte om det kommer broadcastas eller varifrån i såfall men jag lägger ut om jag hittar någon länk. En av mina favorit atleter Dana Linn Bailey ska upp i womens physique. Hon har blivit neddömd de senaste tävlingarna på grund av att hon varit för stor och hård för den klassen. Till New York Pro har hon lagt om träningsupplägget helt och kört cross-fit istället för byggning för att tona ner i princip allting. Lyxproblem. Ska bli kul att se.

Jag gillar Dana och Rob. De kör. Alltid med en stenhård inställning till träning och skiter i om de är sexiga och snygga eller inte. Bra inspiration. Jag hejar på dem imorgon!

06.00 Det här gör ont. Fast jag försöker ignorera det så har det stoppat mig från att göra mycket av det jag vill sen jag var liten.  jag vet inte varför det kommer eller varför det försvinner. Det bara gör det till och från men det var länge sen det var såhär illa. Handleden också. Bara att vänta ut det. Kardio på det sen åker vi på premiärtur till landet!

20.00 Nu fortsätter jag på det här inlägget! Gymmet har stängt. Idag körde jag cykelkardio, grävde och bar stenar på landet, dog i soffan en stund sen gymmet och fick till ett grymt ryggpass! Latsdrag, stångrodd, kabelrodd, ryggresningar, rodd i smithen.

Ha! Fuck you knähelveten!

Vad var din undanflykt sa du?

Matlådorna och tillskott för dagen packade. Det är ju nästan så man är sugen att skaffa nya six-pack väskan att ha lådorna i!

Finns att köpa hos MM Sports:

Each small size 6-pack bag comes pre-packed and fully loaded with:  2 Gel Packs  Sure Seal Containers:  3 containers  Ergonomic shoulder strapFully insulated interior: Keep your meals, protien shackes, and water bottles colder for longer.

Mathavre och matvete är så mycket godare än ris! Och det blir större volym på det så det fyller ut lite mer. Tips för dig som är trött på trist råris!

När jag har Kingston (min föräldrar vaktar honom ofta) så består kardion av lite lugnare men längre promenader istället för cykeln hemma. I fredags hade jag mammas bil så jag passade på att ta en långpromenad i Ågesta friluftsgård.

Kosten går bra tycker jag. Jag känner att jag tappat en del vikt, jag är inte hungrig och känner mig pigg och stark. Invägning igen snart.

Träningen i fredags bestod av rygg på Odenplan. Det blev ett ganska lugnt pass där jag fick fortsatt hjälp med mina fusk-chins. Jag gör ett gäng chins med lite, lite pass men inte en enda själv. Det irriterar mig så jag får ryckningar i ögat och vill helst slå sönder nånting men det hjälper ju inte. Så jag fortsätter nöta på det där med hjälp av Robert, Johan och Jenny. Rygg är en av mina bästa muskelgrupper så man behöver uppenparligen inte klara chins för att utveckla bra rygg men jag vill kunna det ändå. Johan och jag fortsatte sen med en massa set stångrodd och kabelrodd så fick det vara bra efter det.

På lördagen samlades gänget på SATS Spårvagnshallarna. Peter skrämde mig vid ingången så jag ramlade ihop på gatan som en ihjälskrämd liten kanin! Nu hade man adrenalin så det räckte i omlopp i alla fall så passet såg ut som följer:

Benspark, dropset: (började på 50 kg) 10 reps, två drop = 30 reps * 4 set (framsidan vill kräkas)

Benpress med minskande repsantal på samma vikt: (170 kg) 15, 14, 13, 12, 11 reps, 5 sek vila mellan varje. Minska till 14, 13, 12, 11, 10 reps, 5 sek vila mellan varje. Minska igen till 13, 12, 11, 10, 9 reps, 5 sek vila mellan varje. Avsluta med 9, 8, 7, 6, 5 reps, gå och dö.

Benböj: Gjorde några lätta set bara med lite teknikträning av Petter. Avbröt då jag fick lite ont i höften och kände mig allmänt svajig. Ingen bra böj-dag.

Utfall: 12 kg kettlebells, 20 steg, 4 längder.

Efter träningen samlades vi hos Hanne för att se Kristian, Helena, Ako, Rookie och Martin tävla i Athletic Fitness EM. Perfekt avslut på dagen att krypa upp brevid min Robert och kommentera tävlingarna med ett gäng fitness-galningar!

Idag går finalerna mellan 15.00-20.00! Jag hinner nog klämma in ett axel/armpass innan det är dags att bänka sig.

Igår kunde jag inte hålla mig. Det var dags att pröva böjen för första gången sen olyckan. Alltså ca fem månader sen jag gjorde det sist. Jag maxade då på 80 kg och fick lugna mig idag på 50 kg. Lugnt och fint ska jag jobba mig upp nu! Glad som en kalv på sommarbete att det inte gjorde ont!

Passet (körde med Robert):

Uppvärmning: Rodd 5 min (syftet är att få igång lederna och rörligheten och då är rodd bra för mig), benböj med kroppsvikt och stöd av pilatesboll mot vägg, 10*2 fria benböj med 13 kg stång (glädjeskrik).

Benböj:

20*10

40*10

40*10

50*5

50*5

50*7

Benpress:

Jag minns inte vad jag hade på faktiskt men det blev ett lättare set p 15 resp, två tunga på 10 reps och dropset på sista till benen ville kräkas lite.

Benspark:

Reversed dropset: 30*10, 40*10, 50*10

Dropset: 50*10, 40*10, 30*10

Dropset: 50*10, 40*10, 30*10 (det var tanken iaf men det gick inte hela vägen)

Bencurl:

tre tunga set , dropset på sista.

Jag trodde seriöst på fullt allvar att jag är Stålmannen. Skada sig lite är väl ingenting? Det visade sig att så var det inte. Det var lite jobbigare att ta sig tillbaka från frakturer i rygg, knä och fot än vad jag har tänkt. Såhär har de senaste fem månaderna i mitt liv sett ut:

3:e december 2011, Luciapokalen: 

Jag kom på femteplats. Mitt liv bestod av träning flera timmar om dagen, jobb, vänner, kost och full fart varje dag.

20 december 2011:

Det var länge sen jag red men den här dagen hade jag bestämt att ta en sväng barbacka på en lånad häst i mammas stall. Plötsligt halkar hästen på asfalten och drar med sig mig med full kraft ner i backen. Jag bröt ryggen, knät och foten.

Mitt liv gick från hundra till noll. I sex veckor fick jag inte röra mig mer än absolut nödvändigt.  Jag rörde mig i huset ändå så gott det gick och lyfte på det jag kunde lyfta på för att aktivera musklerna. Det tog flera veckor innan det började sjunka in att jag faktiskt inte var hel. Det skulle ta TID att komma tillbaka!

Snart kunde jag börja harva omkring på kryckorna utomhus också. Mamma och pappa har varit änglar som tagit med rullstol när jag blivit trött och sett till att allt har funkat hemma. De blev riktigt förbannade när jag rymde till affären en dag själv. De blev oroliga förstås, men jag behövde känna mig fri en stund!

2:a februari 2012

Tog av gipset och korsetten. Alla frakturer hade läkt fint.

4:e februari 2012

Tillbaka i gymmet.

Alla fanns kvar när jag kom tillbaka. Robert, Anna, Elin, Kristian, Jenny, Peter, Johan, Petter, Emelie, Gustaf, Emely, Solis och alla andra fanns kvar när jag stapplade tillbaka till gymmet och ingen tvivlade på att jag inte skulle greja att resa mig igen. De lyckades få mig att tro det i alla fall…

Jag hoppade omkring på kryckor i gymmet och lyfte på det som gick.

Två gånger grät jag. Första var när jag gjorde min första repetition i benpressen och andra var när jag drog första sumo-marken. Så glad att känna mina muskler igen, så ödmjuk inför vad som kunde ha hänt och så ledsen över vad jag tappat i styrka.

Otroligt stöd från vännerna varje dag! Här sitter alla uppe på benpressen och leker vikter

Sakta jobbade jag mig tillbaka och började få upp styrkan igen. Det gick ganska bra ändå delvis tack vare att jag ätit på ordentligt under den här perioden (tack Kristian) för att spara så mycket muskler som möjligt.

Läkaren sa att ”du kommer köra på och må bra och så kommer du få ont och bli deppig och så kommer det vara så fram och tillbaka”. Det blev unjefär så också. De bra dagarna pressar man lite för hårt och får ont och ramlar tillbaka ett par steg och börjar om igen.

Mycket tid att fundera. Är det värt det? Vad håller jag på med? Jag är lika stark och vältränad som en liten nallebjörn. Lika bra att skita i det här och börja spela schack istället. Fast jag mår ju sämre när jag inte får träna alls, även om det bara är lite. Varje dag tar mig framåt. Skit i allt runtomkring, kör ba. O.s.v…

Jag blev deltidssjukskriven till en början just för att ha ork att träna. Sömnlösa nätter på grund av smärta i ryggen blev färre och färre.

Sen blev jag sjuk! Hela april har jag varit riktigt dålig och hostat sönder lungorna så träningen har uteblivit ytterligare en period, men nu är jag igång igen.

Så idag var det dags att ställa sig på vågen och lägga upp en plan. Det visade sig att den här bruden har en hel del att gå ner igen. 73 kg väger jag (58,4 kg på scen). Gosigt va?

Plussidan: Jag har börjat i god tid (redan kört dieten ett tag). 20 veckor out i år kommer jag ligga på ungefär samma vikt som vid dietstart förra året så jag borde hinna.

Minussidan: Det kommer bli att slita röv igen. Grejar jag att tävla i år är det stört bra. Då blir jag nästan lite stolt över mig själv. Grejar jag inte det så lever jag i alla fall. Det får man vara nöjd med också!

Let’s go!